insidanut
en blogg av en stor liten flicka i början av livet

 
     

 

 

       
     

 

 

 

Toooooniiiiiight, i'll celebrate my looooooove for yoooou...


... eller hur det nu var :)
Ikväll blir det gryyymt mycket partaj, är dunder peppad och jäkligt nervös dessutom. Kan bli en dålig kombination med mängden alkohol som jag har med mig. haha

Åker till Norsjö om några timmar med Fredrik och Jens, i Bolia ska vi plocka upp Daniel och sen mot los party place :D

Varför jag är nervös är för att det är första gången jag och danne ska på samma fest sen vi gjorde slut. Nog för att han var här på min inflyttningsfest och det gick himla bra och vi har träffats på krogen några gånger + att vi hittar på nått nån gång i veckan typ. När jag tänker efter, varför är jag nervös???

Tokes, det är säkert nått i de här kvinnliga veka hormonerna som gör mig orolig. bajs!

Nåja och hur som helst. Sovplats e fixad, lift dit och hem lika så. Fick dessutom frågan om jag ville stanna till aftonen/kvällen och åka hem med en annan kompis. Det lät lite lockande och då får ju danne och dem med sig flickorna hem också. Och dom var ju tvungna att åka buss dit för att de inte rymdes.

Det här blev ett lågt och innehållslöst inläggg, så vi slänger väl hit en liten visdom. Cogit Ergo Doleo ( det säger ganska mycket om mig)

Näe nu ska jag göra mig vacker :D Pussen på er alla och ha en riktigt trevlig valborgsmässoafton!

 

 

 

S8, we rocked


Hade en helt underbar lördag, otroligt trevligt, massor av dricka och så klart Jessica.
Det var en av de roligaste helgerna på länge, men då har jag inte egentligen gjort så mycket roligt på helgerna den senaste månaden. Trist, men sant. Har mest bara jobbat och tjänat pengar.. Vilket är bra att ha men man blir ju inte glad av det direkt.

Nåja lördagen, den var grymt. Träffade en massa arbetskamrater också. Är riktigt härligt att se hur folk egentligen klär sig för på ica är vi ju alla lika, lika skjorta, lika byxor. Stora och ja, inte vackra iaf.


Lördag var en hit iaf, nu ska jag sova och hoppas att febern ger med sig.

 

 

 

Så vad har hänt?

Vad har egentligen hänt sen sist jag skrev?

Kort uppdatering av senaste 1½ veckan förljer nedan:
Sol + shopping
Jobb
Magsjuka
Jobb
Umeåresa
Stadsbesök med mamma och syster
OTH med vännerna

och idag så är det underbart väder men nog sitter jag inne med tre böcker framför mig som borde läsas. suck.



Kom på igår att jag vill ha ett badkar. Men tassar och hela kittet.
Vill ha mycket annat också, en lägenhet för hösten skulle vara underbart, kan ju inte ha Holger i ett studentrum och att ta bort honom vägrar jag.






Fick en kjol av mamma i går, helt underbar, grön med blommor och blad på.
La av en annan kjol också, den också helt underbar, två par skor lades också undan, bara ett par ska köpas :D Beslutsångest.




Tisdag, då kommer pengarna, och då tar de också slut...

 

 

 

Hagelbössan, släng dig i väggen....


... för Fia skulle använda händerna om hon kom i närheten av honom.
För han ska döden dö, man kanske skulle klä ut honom till en nalle och släppa Holger på honom.

Akta dig karlfan, sårar man mina vänner... du vill inte veta.

Nallemördar katten....



... inte nalle mördar katten utan tvärt om.

Holger hatar nallebjörnar, stora som små, dom ska döden dö. Och det plågsamt.
Nu är både den stora vita nallen som väger typ 5 ggr mer än Holger också ett offer, tidigare har han inte orkat den, men nu har den letat sig fram ur garderoben på nått mystiskt sätt...


Hur som helst. Nallemördar katten slår till igen, mattes fot är också illa ute. Så sitt stilla, man vet aldrig när han dyker upp ur skuggorna.

 

 

 

Insanity now...


... arbetet om depression lämnades in alldeles nyss, alldeles för stort dessutom. Men det kan ju inte vara fel. Eller?
Hursom helst, jag ser framemot helgen, även om det kommer bli mycket att göra och sen så måste jag hinna med skolarbeten i mängder också.. bläa!

Ikväll kommer Hanna och Tyson på besök, borde går bra, Hogler har inte varit otrevlig mot någon hund än, så förhoppningsvis inte ikväll heller.

I morse lyssnade jag på "so long jimmy" Där av dagens bild
"listen how the guitar goes, in a song that no one knows.."

Imorgon jobbar jag och på söndag ska jag skriva TEMA jobbet klart samt göra lite småsaker..
Åter till inget jobb alls, för vi är klara!!


Ha en trevlig helg.

 

 

 

Åter en ny dag...

... med nya upptåg.
Såg en pjäs i går där huvudpersonen pratade om sitt liv och om alla dessa miljoner bloggar på webben som ingen läser, och som inte egentligen har något vettigt innehåll.
Det slog mig genast och det är så patetiskt att ens skriva det här, med tanke på att ja det är så, att han talade om mig. ( gud vilken konstig mening det blev)

Jag skriver och skriver och skriver, vad får jag egentligen ut av det? Finns det några som är intresserade av mitt liv förrutom mina vänner, och varför skriver jag då allt detta här när jag ändå kan berätta det face-to-face?

Hur som helst och i alla fall, även om han praktiskt taget sa rätt ut att han tyckte att det var patetiskt och hyffsat många vände sig om och flinade åt mig. Så kommer jag att fortsätta skriva...

Nu ringde Jessica så skorna ska på och Fia ska ut i snöovädret.
Kommer mer tokigheter sen ;P

 

 

 

En morgon som denna...



... vill man helst bara somna om igen.


Har ingen bra anledning egentligen, får skylla mig själv, men, jag är bara så anti.
Katten har levt rövare i natt, så det måste städas IGEN!
Jag lämnade disken igår, så den måste göras.
Idag har vi gympa, sen måste vi lyssna på nån författare jag inte ens hört talas om.
Jag är dessutom trött, det är grått ute och inget går min väg.

Anti-Fia är tillbaka.

 

 

 

Har någon tänkt på...


...hur många drömmar vi har som vi aldrig låter bli verklighet?

Hur många vill egentligen jobba där de jobbar? Hur många har inte ett drömyrke som dom aldrig kommer att utbilda sig till? Hur många vill känna sig nöjda med sig själv, men är det inte? Kan vi inte bara titta oss i spegeln och vara nöjda? Kan vi inte sänka våra krav på oss själva så vi kan vara lyckliga någon gång?

Och det här med kärlek, antingen är vi jättedesperata och gör allt för att bli älskade. Och visst kanske vi blir det, men älskar vi då tillbaka? Vi sänker våra krav för att få behålla personer i våra liv, men kräver inte att få samma behandling tillbaka. Eller så svär vi vid att vi klarar oss själva och går hem till den tomma sängen och gråter med en glasskål i knäet. Finns det inget mellanting?

Håll inte tillbaka dina drömmar av rädsla för vad som händer om du följer dem.
För följer du dem inte så kanske du aldrig kommer leva det liv du egentligen vill.

My mama always said, life is like a box of chocolates, you never know what you gonna get.


Fi1a leker vis, har hon fel?