Åter en ny dag...

... med nya upptåg.
Såg en pjäs i går där huvudpersonen pratade om sitt liv och om alla dessa miljoner bloggar på webben som ingen läser, och som inte egentligen har något vettigt innehåll.
Det slog mig genast och det är så patetiskt att ens skriva det här, med tanke på att ja det är så, att han talade om mig. ( gud vilken konstig mening det blev)

Jag skriver och skriver och skriver, vad får jag egentligen ut av det? Finns det några som är intresserade av mitt liv förrutom mina vänner, och varför skriver jag då allt detta här när jag ändå kan berätta det face-to-face?

Hur som helst och i alla fall, även om han praktiskt taget sa rätt ut att han tyckte att det var patetiskt och hyffsat många vände sig om och flinade åt mig. Så kommer jag att fortsätta skriva...

Nu ringde Jessica så skorna ska på och Fia ska ut i snöovädret.
Kommer mer tokigheter sen ;P