Att ta saker för givet

Är dyngförkyld idag, har feber och är jättehungrig men allt är bara äckligt.
Jag insåg när jag vaknade i morse hur mycket man tar förgivet när man har någon vid sin sida. Bara det att om man vaknar och är jättesjuk, så är det någon som tycker synd om en och ger en en kram eller två. Att kanske få ett sms under dagen som frågar, hur mår gumman?

Någon som uppmuntrar en till att äta när allt är äckligt. Någon som bara tycker om en.

Kan ingen bara tycka om mig, det skulle vara så mycket enklare då?