How forgotten?

Jag vet att det är mycket nu, mycket för mig.
Jag separerade, nu flyttar jag, men inte långt.
Jag har lånat soffor och sängar, jag har gråtit och skrikit. Varit arg och ledsen på samma gång.


Jag vet att jag glömt många födelsedagar under denna månad som snart har gått.

Jag är ledsen för det.

Jag är också ledsen för att det känns ensamt, och gårdagen, kvällen och natten, var det värsta jag någonsin varit med om, har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.


Allting gör ont nu, jag orkar inget, men glöm mig ändå inte. Jag behöver er alla, och speciellt nu, jag orkar inte säga det. Men så är det.